THE BRIAN JONESTOWN MASSACRE OM MUSIKBRANSCHEN

Avsnitt 4

The Brian Jonestown Massacre kommer från San Francisco och blev på nittiotalet lika kända för vilda slagsmål på scen som för sin sinnesutvidgande psykedeliapop. Ironiskt nog var det kaoset som gjorde att en riktigt stor publik fick upp ögonen för dem (i den kritikerhyllade dokumentären "Dig!"). Många upptäckte också gruppen när deras låt "Straight up and down" användes som ledmotiv i tv-serien "Boardwalk empire". Numera bor bandets ledare Anton Newcombe i Berlin. Han har gett ut 20 album och turnerar fortfarande över hela världen. Under ett besök i Stockholm hälsar han på hemma hos Strage för att prata om kärlekssånger med giftiga taggar, om att växa upp bland rika och tokiga människor och om hur man undviker att bli exploaterad av musikindustrin.

Meshuggah om groove & eksem

Avsnitt 3

Få eller inga svenska trummisar är lika hyllade som Tomas Haake. I det progressiva metalbandet Meshuggah har han sedan nittiotalets begynnelse trollbundit lyssnare med sina komplexa grooves. Nu har han äntligen hälsat på hemma hos Strage för att prata om uppväxten i Örnsköldsvik, om åren i Umeå då han blev irriterad på alla hardcoreungar som skulle springa upp på scen, om att utbilda sig till snickare och fastna med fingret i en fräs, om att drabbas av eksem under pandemin, om att folk överskattar hans kunskaper i matematik, om sin skådespelande flickvän Jessica Pimentel (känd från ”Orange is the new black”) och om att utses till världens 93:e bästa trummis av Rolling Stone Magazine.

Marie Bergman om klangmassage

Avsnitt 2

"Det här är den inre musiken. Den inre rytmen", säger Marie Bergman medan hon spelar på tibetanska mässingsskålar, hummar harmoniskt och ger Strage klangmassage. Sedan berättar hon om sin långa karriär. Som 14-åring kånkade hon sin gitarr till Vispråmen Storken där hon fick träffa Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström. Fem år senare blev hon medlem i den lika sockersöta som folkkära gruppen Family Four. De vann Melodifestivalen 1971 och 1972 (Marie segrade även med Roger Pontare 1994, vilket gör henne och Carola till de enda artister som vunnit Mello tre gånger). Marie Bergman pratar också om att slå sig fri och göra solokarriär på sjuttiotalet, om att växa upp i familj på sju personer i en trea i Västertorp, om sin morfar som flydde från Ryssland 1911 och blev korv- och glassgubbe i Solna Centrum, om Family Four-kollegan Pierre Isacsson som dog på Estonia, om att bli kallad "urmoder för Skandinaviens singer-songwriters", om klassikern "Ingen kommer undan politiken" och om att anklagas för att inte vara tillräckligt politisk av den svenska musikrörelsen.

Röyksopp om naiv lycka

Avsnitt 1

Svein Berge och Torbjørn Brundtland träffades som barn hemma i Tromsø. De spelade datorspel tillsammans. De sålde lotter för Synskadades förbund för att få pengar till att köpa synthar. Och de bildade så småningom Röyksopp som strax efter millennieskiftet blev ett av världens mest hyllade elektroniska band. I fjol överträffade de sig själva med trippelalbumet "Profound mysteries" och nu hälsar de på hemma hos Strage för att prata om italodisco, om obskyra Super Nintendo-soundtracks, om det inspirerade mörkret i norra Norge, om att sträva efter en naiv lyckokänsla, om att få stryk av Martin Gore i bordsfotboll, om varför de tackade nej till att samarbeta med P Diddy och Britney Spears och om hur mycket elektricitet som krävs för att producera en remix som är tio miljoner år lång.

Fireside om ökengig

Avsnitt 12

I mitten av nittiotalet lyckades Lulebandet Fireside få kontrakt med American, Rick Rubins skivbolag. De fick som första svenskar åka med på Lollapalooza-turnén och Rubin tiggde om att få producera dem. Men USA-karriären var inte lika glamourös som den framstod i svenska medier. Hemma hos Strage minns sångaren Kristofer Åström och gitarristen Pelle Gunnerfeldt gig på Lollapalooza då bara tio personer lyssnade – trots att det var 50 000 på området och tyst på de andra scenerna. De pratar också om sitt comebackalbum "Bin juice", om skateboarding, om ångest, om emotionell kontra politisk hardcore och om fritidsgårdar i Luleå.

Taken By Trees om flygrädsla

Avsnitt 11

På nollnolltalet var The Concretes ett av världens mest omsusade indieband. De hyllades på båda sidor av Atlanten och gjorde långa turnéer. Men efter en spelning i Boston 2006 fördes sångerskan Victoria Bergsman till sjukhus med hjärtstillestånd. Det fick henne att lämna gruppen och starta soloprojektet Taken By Trees. Hemma hos Strage pratar Victoria om sin flygrädsla och sitt fågelintresse, om den nya EP:n med Colin Blunstone-covers, om åren i Los Angeles, om att spela huvudrollen i en New Order-video, om att vara indiekid med falskleg i Stockholm på nittiotalet och om sin gothperiod då hon döpte sin suicidala hamster till Robert Smith.

Candlemass om magi

Avsnitt 10

Som ledare för Candlemass har Leif Edling i 39 år gjort monumental doom metal. För fyra år sedan fick bandet något av en nytändning tack vare en amerikansk grammynominering och nu är de aktuella med sitt 13:e album "Sweet evil sun", en skiva som gästas av den 95-årige ockultisten Kenneth Anger. Hemma hos Strage pratar Leif Edling bland annat om hur han blev kär i sin fru (hon hade en Hawkwind-dokumentär i sin handväska när hon gick på krogen), om metalscenen i Upplands-Väsby i början av åttiotalet, om vänner som Europe och Yngwie Malmsteen, om sin konflikt med orgeltanten på Sergels Torg och om hur viktigt det är att skapa något som känns magiskt – "även om man bara är en jävla råtta från Väsby".

MOR om triphop och ångest

Avsnitt 9

Supergruppen MOR bestod av sångerskan Mapei, producenten Fredrik Okazaki och rapveteranen Thomas Rusiak. I fjol gav de ut sitt kritikerhyllade debutalbum "Babydolls", men just när hypen var som störst hoppade Mapei av och flyttade till USA. Rusiak och Okazaki började i stället att samarbeta med Caroline Cederlöf, alias Grant, som numera är medlem i MOR. De gjorde nyligen sin livedebut i "På spåret" och inleder 2023 genom att hälsa på hemma hos Strage och prata om triphop, häxhouse, poesi, gasorglar och generaliserade ångestsyndrom.

Rhys Fulber om synth och neon i Vancouver

Avsnitt 8

Som fyraåring fick Rhys Fulber se Kraftwerk hemma i Vancouver. Som 16-åring träffade han Bill Leeb som just hoppat av Skinny Puppy och startat Front Line Assembly som snart rekryterade honom. Under nittiotalet blev de ett av världens mest inflytelserika synthband som knoppade av sig i projekt som Noise Unit och Delerium. Det senare bandet fick 1999 en oväntad hit med sitt Sarah McLachlan-samarbete "Silence" som, efter att ha remixats av bland annat Tiësto, blev en av tidernas mest populära trancelåtar. Det ledde till att Rhys Fulber, en industrisynthare som älskade SPK, blev tillfrågad om han ville producera Britney Spears. Hemma hos Strage pratar Rhys Fulber också om sin ex-svärfar som spelar piano i Beach Boys "God only knows", om heroinepidemin som tvingade honom att byta vänskapskrets, om att uppträda hos Jay Leno med Cypress Hill och om varför The Buzzcocks fortfarande är hans favoritband.

Pouppée Fabrikk om jaktbas och straffbas

Avsnitt 7

Sedan debutsingeln "Die Jugend" 1988 har Pouppeé Fabrikk varit Sveriges hårdaste electronic body music-band. De har också rönt stora framgångar med sitt hemliga black industrial-projekt MZ412. När Strage fyller 50 lyckas han äntligen bjuda hem Henrik Björk och Leif Holm på tårta. De berättar bland annat om uppväxten i kanonstaden Karlskoga, om att vara så långa – och se så hårda ut – att de fick det gemensamma smeknamnet Fyra meter stryk, om när MZ412 var förband till Union Carbide (och det bara kom 20 personer), om när Pouppée Fabrikk hade Marduk som förband, om tyska trångsyntare, om antika analogsyntar och om den viktiga skillnaden mellan jaktbas och straffbas.