Serpent Omega om rymden

Avsnitt 12

Makarna Stjärnvind sjunger respektive spelar trummor i det svenska doom metal-bandet Serpent Omega. Urskogr, som hon kallar sig, besitter ett avgrundsvrål som får de flesta andra metalvokalister att låta som blyga violer. Fast Feet Pete, som Peter Stjärnvind kallar sig, har ett förflutet i band som Entombed, Merciless och Nifelheim. Tillsammans med gitarristen Jonsson samt basisten och arkeologen Brief skapar de ett massivt mangel i Serpent Omega vars senaste album "II" är mörkare än ett svart hål. Hemma hos Strage diskuterar herr och fru Stjärnvind bland annat fornnordisk mytologi, orangebruna sjuttiotalshalsdukar, dödsgudinnan Hel och hur det kändes att gå på Melodifestivalens genrep med ungarna ("det var en leda av episka mått").

Agent Side Grinder om industrisynth och rullbandspelare

Avsnitt 11

Någon sågar, passande nog, sönder stålrör på Strages innergård när industrisyntharna Agent Side Grinder kommer på besök. Peter Fristedt och Johan Lange bildade gruppen för 15 år sedan och fick härom året en injektion nytt blod tack vare sångaren Emanuel Åström. Agent Side Grinder har fortfarande inte fått spela i Berwaldhallen, som syntes på deras första albumkonvolut, men i desto fler "ockuperade hus i Utrecht". De har en hängiven publik runtom i Europa och har delat scen med idoler som Suicide och Laibach. Hemma hos Strage pratar de bland annat om rullbandspelare, remixalbumet "REMA/X" och om sin aversion mot laptops.

Rufus Wainwright om opera och dekadens

Avsnitt 10

Han växte upp i Montreal i en musikalisk familj. Föräldrarna Loudon Wainwright III och Kate McGarrigle var berömda folksångare, vilket även hans lillasyster Martha Wainwright blev. Men hans första kärlek var opera. Och nyligen hade hans första verk inom genren, "Prima donna", svensk premiär på Operan. Rufus Wainwright är dock fortfarande mest känd för sin smäktande bombastiska popmusik. Elton John beskrev honom en gång som "den bästa låtskrivaren på planeten". Hemma hos Strage pratar Rufus om hur hans liv förändrades av Verdis rekviem, om att komma ut som gay mitt i åttiotalets aidsskräck, om sitt dekadenta leverne kring millennieskiftet, om hur svårt det var att ragga i Stockholm, om nya albumet "Unfollow the rules" och om att få ett nattligt telefonsamtal från en stenad George Michael.

Samuel Herring om Future Islands och avslitna korsband

Avsnitt 9

Samuel T Herring kommer från Morehead City, en kuststad i North Carolina. Som tonåring blev han rappare och i college startade han konstrockprojektet Art Lord & The Self Portraits som i mitten av nollnolltalet förvandlades till det elektroniskt pulserande Future Islands. De fick sitt stora genombrott 2013 när de uppträdde hos Letterman. De senaste åren har Samuel tillbringat mycket tid i Sverige med sin svenska flickvän, skådespelaren Julia Ragnarsson. Hemma hos Strage pratar han om Future Islands nya album "As long as you are" och om freestylerap, relationer, poesi, berömmelse, avslitna korsband, spruckna byxor och fans som Bono, John Waters, Debbie Harry och Gwyneth Paltrow.

Molly Sandén om powerballader och scientologer

Avsnitt 8

I februari vann Molly Sandén grammisar i kategorierna "Årets pop", "Årets album" och "Årets artist". Det var första gången hon fick pris på Grammisgalan men hennes karriär började redan 2006 när hon som 14-åring vann den svenska uttagningen till Junior Eurovision Song Contest och fick tävla i Bukarest (där hon kom trea trots en matförgiftning). Under pandemin har hon varit aktuell i Will Ferrell-komedin "Eurovision" där hon sjunger låtarna som Rachel McAdams mimar till. Hemma hos Strage berättar hon också om när scientologerna i Los Angeles försökte hjärntvätta henne, om hur hon drömde om att bli Huddinges Céline Dion och om när hon försökte få en sönderstressad Avicii att turnera mindre.

Eva Dahlgren om Minimoogar, Bowie & Gud

Avsnitt 7

Bara Per Gessle och Kent har vunnit fler grammisar än Eva Dahlgren som är aktuell med sitt 14:e album "Evalution" (där hon samarbetar med nyss nämnda bands sångare Jocke Berg). I nya "Hemma hos Strage" pratar hon om sin mer än 40 år långa karriär, om hur outrot till Beatles "Strawberry fields forever" visade henne att musik kunde vara mycket mer än lättgnolade melodier, om sin kärlek till Minimoogar, om när hon mådde så dåligt av kändisskapet att det kändes som att hon hade en korv på huvudet, om när hon av Svenska kyrkan fick tre veckor på sig att ta reda på om Gud existerade och om den eviga kärleken till David Bowie.

Anders Fridén om In Flames, synth och sura fans

Avsnitt 6

In Flames hade just flugit till Nya Zeeland när coronapandemin bröt ut. Sveriges största metalband tvingades snart ställa in över 100 konserter. Anders Fridén har tillbringat den mesta tiden hemma där han påtat i trädgården och petat på sina analogsynthar. Han pratar en hel del om synth hemma hos Strage. Anders upptäckte Depeche Modes "Construction time again" samtidigt som han såg Luciarocken från Dortmund 1983 med Iron Maiden, Ozzy Osbourne, Judas Priest och Scorpions. Han började sjunga i ett metalband men fortsatte lyssna på Depeche Mode och har med In Flames tolkat både "Everything counts" och "It's no good". I podden diskuteras också gin, whisky, sura fans, antik tv-spelsmusik, det tjugoårsjubilerande albumet "Clayman" och varför det amerikanska bandet Iced Earth en gång avfärdade In Flames som "spoiled European pussies".

Johannes Persson om hardcore och Cult of Luna

Avsnitt 5

Johannes Persson "kan varken bekräfta eller förneka" att det var han som slog sönder skyltfönstret till en pälsbutik när MTV besökte Umeå för att göra ett reportage om nittiotalets djurrättsaktivistiska hardcorescen. Men han kan berätta om sitt band Cult of Luna, som manglat tillsammans i 22 år, om sina föräldrar som tillhörde bahaireligionen, om sitt jobb på ett castingbolag (han var statistansvarig på David Finchers "The girl with the dragon tattoo"), om att stagedivea rakt ner i golvet, om sitt samarbete med den franske synthwavekungen Perturbator och om sin extrema spoilerkänslighet. Johannes väljer låtar av bland andra Deftones, Tom Waits, Julie Christmas, Joy Division och Radiohead.

Timbuktu om rap och rasism

Avsnitt 4

I våras skulle Jason "Timbuktu" Diakités teaterföreställning "En droppe midnatt", baserad på hans bok med samma namn, ha spelats i New York. Allt ställdes in. I stället för att åka till Harlem tog Jason bussen till Kungsholmen och knackade på hemma hos Strage. Han berättar om sin släkt i South Carolina, om hur hans svarta far och vita mor gifte sig i slutet av sextiotalet och hamnade i ett märkligt land i norra Europa, om hans farbror som kampanjar för Donald Trump, om hans mamma som gav honom Malcolm X:s självbiografi, om hur han drömde om att bli börsmäklare på Wall Street efter att ha sett Michael J Fox i "The secret of my success" och om hur han som 19-åring gav upp sina planer på att bli rappare efter att ha dissats av en producent i Bronx. Jason minns också hur han chockades av att en svart snubbe i hans gymnasieklass var nazist – tills han insåg att det var en synthare.

Emmon om sub-bas-frekvenser

Avsnitt 3

Emma Nylén kallar sig Emmon och har sedan början av nollnolltalet gjort ösig electro och synth. Hon började producera musik när hon gick på Konstfack och experimenterade med sub-bas-frekvenser. Sedan dess har hon också spelat i indiepopbandet Paris, värmt upp publiken åt Nitzer Ebb, överlevt en KGB-razzia, blivit dissad av den tyska techno-dj:n Ellen Allien, sjungit i Depeche Mode-coverbandet New Dress och gjort karriär som maratonlöpare (hon vann Bodyruset då Stockholms synthare springer 2,42 kilometer i kängor). Hemma hos Strage minns Emmon en konsert som fick hela världen att explodera och spelar upp sina favoritlåtar med Skinny Puppy, Dopplereffekt, Elastica, Miss Kittin och Dire Straits.