Anders Fridén om In Flames, synth och sura fans

Avsnitt 6

In Flames hade just flugit till Nya Zeeland när coronapandemin bröt ut. Sveriges största metalband tvingades snart ställa in över 100 konserter. Anders Fridén har tillbringat den mesta tiden hemma där han påtat i trädgården och petat på sina analogsynthar. Han pratar en hel del om synth hemma hos Strage. Anders upptäckte Depeche Modes "Construction time again" samtidigt som han såg Luciarocken från Dortmund 1983 med Iron Maiden, Ozzy Osbourne, Judas Priest och Scorpions. Han började sjunga i ett metalband men fortsatte lyssna på Depeche Mode och har med In Flames tolkat både "Everything counts" och "It's no good". I podden diskuteras också gin, whisky, sura fans, antik tv-spelsmusik, det tjugoårsjubilerande albumet "Clayman" och varför det amerikanska bandet Iced Earth en gång avfärdade In Flames som "spoiled European pussies".

Johannes Persson om hardcore och Cult of Luna

Avsnitt 5

Johannes Persson "kan varken bekräfta eller förneka" att det var han som slog sönder skyltfönstret till en pälsbutik när MTV besökte Umeå för att göra ett reportage om nittiotalets djurrättsaktivistiska hardcorescen. Men han kan berätta om sitt band Cult of Luna, som manglat tillsammans i 22 år, om sina föräldrar som tillhörde bahaireligionen, om sitt jobb på ett castingbolag (han var statistansvarig på David Finchers "The girl with the dragon tattoo"), om att stagedivea rakt ner i golvet, om sitt samarbete med den franske synthwavekungen Perturbator och om sin extrema spoilerkänslighet. Johannes väljer låtar av bland andra Deftones, Tom Waits, Julie Christmas, Joy Division och Radiohead.

Timbuktu om rap och rasism

Avsnitt 4

I våras skulle Jason "Timbuktu" Diakités teaterföreställning "En droppe midnatt", baserad på hans bok med samma namn, ha spelats i New York. Allt ställdes in. I stället för att åka till Harlem tog Jason bussen till Kungsholmen och knackade på hemma hos Strage. Han berättar om sin släkt i South Carolina, om hur hans svarta far och vita mor gifte sig i slutet av sextiotalet och hamnade i ett märkligt land i norra Europa, om hans farbror som kampanjar för Donald Trump, om hans mamma som gav honom Malcolm X:s självbiografi, om hur han drömde om att bli börsmäklare på Wall Street efter att ha sett Michael J Fox i "The secret of my success" och om hur han som 19-åring gav upp sina planer på att bli rappare efter att ha dissats av en producent i Bronx. Jason minns också hur han chockades av att en svart snubbe i hans gymnasieklass var nazist – tills han insåg att det var en synthare.

Emmon om sub-bas-frekvenser

Avsnitt 3

Emma Nylén kallar sig Emmon och har sedan början av nollnolltalet gjort ösig electro och synth. Hon började producera musik när hon gick på Konstfack och experimenterade med sub-bas-frekvenser. Sedan dess har hon också spelat i indiepopbandet Paris, värmt upp publiken åt Nitzer Ebb, överlevt en KGB-razzia, blivit dissad av den tyska techno-dj:n Ellen Allien, sjungit i Depeche Mode-coverbandet New Dress och gjort karriär som maratonlöpare (hon vann Bodyruset då Stockholms synthare springer 2,42 kilometer i kängor). Hemma hos Strage minns Emmon en konsert som fick hela världen att explodera och spelar upp sina favoritlåtar med Skinny Puppy, Dopplereffekt, Elastica, Miss Kittin och Dire Straits.

Perry Farrell om mysticism, Lollapalooza och Jane's Addiction

Avsnitt 2

Som sångare i Jane's Addiction var Perry Farrell allt annat än perifer. I nittiotalets begynnelse, när amerikanska rockband bytte glitter mot flanellskjortor, gjorde han funkig och utflippad rock'n'roll klädd som en androgyn, schamanistisk surfare. I samband med att Jane's Addiction splittrades startade Perry Farrell festivalen Lollapalooza som spridits till sju länder. Samtidigt fortsatte han i bandet Porno For Pyros och som techno-dj. Hemma hos Strage pratar Perry bland annat om religiös mysticism, om dubreggae, om sitt slagsmål på scen med Jane's Addictions gitarrist Dave Navarro, om sin korta karriär som eskortpojke, om sin far som var juvelerare och förlorade familjens förmögenhet på grund av täta kontakter med maffian och om när Trent Reznor slog sönder sina syntar på Lollapalooza eftersom de kortslutit i värmen.

Eek-A-Mouse om konspirations-teorier och Hitler

Avsnitt 1

Med hits som "Ganja smuggling" och "Wa-do-dem" blev Eek-A-Mouse från Kingston en av pionjärerna inom dancehallreggae. Sedan en tid tillbaka bor han i Enskededalen söder om Stockholm där han handlat så mycket i mataffären att grannarna gett honom namnet ICA-musen. Hemma hos Strage pratar han om vännen Bob Marley (som kallade honom Bang Ding Ding), Adolf Hitler (vars ondska han skildrade i en låt), boxning, konspirationsteorier, polisvåld och galopphästen som han en gång döpte sig efter. Dagen till ära har Eek-A-Mouse klätt ut sig till påven: "When you see the white smoke, I am the first black pope!

Peter Perrett om droger och rundgång

Avsnitt 17

I slutet av sjuttiotalet turnerade The Only Ones med förband som alla blev gigantiska: Echo & The Bunnymen, Simple Minds, U2. Efter en kaotisk USA-turné splittrades gruppen som haft en hit med klassikern "Another girl, another planet". Peter Perrett tillbringade 35 år hemma med en crackpipa innan han gjorde comeback som soloartist. Nu har han varit hemma hos Strage och pratat om när han räddade livet på Richard Lloyd i Television, om när Pete Doherty snodde hans crack, om hur han tog sig ur missbruket, om hur han hållit ihop med sin fru Zena i 50 år ("we were so out of it we didn't have the strength to leave") och om den eviga kärleken till Velvet Underground.

Ho99o9 om punk, rap & moshpitkyssar

Avsnitt 16

Ho99o9 (uttalas "horror") består av rapparna TheOGM och Eaddy som kommer från New Jersey. De har blivit kända för blodiga videor, kaotiska konserter och en mix av punk, industrioväsen och den skräckinspirerade hiphop som brukar kallas kallas ”horrorcore”. Hemma hos Strage pratar de om att få respekt på gatan trots att de har tajta jeans, kedjor och färgat hår ("motherfuckers in the hood don't like that shit"), om att upptäcka punk efter att bara ha lyssnat på hiphop ("I felt like God ripped my fucking chest open and pulled my heart out"), om att turnera med Marilyn Manson och om att bli upphånglad och blixtförälskad i en moshpit men sedan inte kunna hitta ragget.

King Dude om country, syra och Satan

Avsnitt 15

King Dude heter egentligen TJ Cowgill och kommer från Seattle. Han sjunger gotisk country om änglar och demoner. Vissa tycker att han låter som Johnny Cash. Andra säger att han måste ha klivit ut ur den ockulta tv-serien "True detective". När coronaviruset bröt ut fastnade King Dude i Stockholm där han ägnar sin mesta tid åt att promenera i Gamla stan och göra målningar med blod. Hemma hos Strage pratar han om luciferianism, scientologi, gospel, grunge och LSD. Hans musikval spänner mallan brasiliansk djävulspsykedelia, rysk trap-pop och österrikisk dark ambient. Satanister bör notera att detta är det 66:e "Hemma hos Strage"-avsnittet (som är inne på säsong 6). Det är också 66 minuter och 6 sekunder långt.

Gustaf & Viktor Norén om magi och musik

Avsnitt 14

Bröderna Gustaf och Viktor Norén var tidigare frontfigurer i Mando Diao respektive Sugarplum Fairy. Nu har de bildat en duo och spelat in den housepoppiga singeln "Rise again". Hemma hos Strage pratar Gustaf och Viktor om att växa upp som hiphoppare i Borlänge och våga ta steget till att bära polotröja, spela gitarrpop och kliva in med leopardpäls och kajal på Sibyllagrillen. Det blir också diskussioner om folkmusik, gangstarap, dragshows, dubreggae, andliga vibrationer, Lana Del Rey (som Mando Diao tog med till en förortspizzeria) och den djupt saknade vännen Kristian Gidlund.