DEBBY FRIDAY OM KLUBBEXTAS & KATOLICISM

Avsnitt 8

Debby Friday föddes i Nigeria och flyttade till Kanada som tvååring. Hon växte upp i en religiös familj i Montreal som ville att hon skulle bli advokat. Men som tonåring smög hon ut från den katolska flickskolan för att gå på klubb och dansa till techno hela natten. Efter ett tag började hon dj:a men när festandet gick överstyr lämnade hon stan och flyttade till Vancouver. Där studerade hon politik och genusvetenskap på universitetet och började, efter att ha kollat på instruktionsvideor på Yotube, att producera sin egen elektroniska musik. Den arga debut-ep:n "Bitchpunk" kom 2018 och gjorde så att det anrika indiebolaget Sub Pop i Seattle upptäckte henne och gav ut debutalbumet "Good luck". Tidigare i höstas vann Debby Friday sitt hemlands finaste musikpris, The Polaris Music Prize, som är en kanadensisk motsvarighet till Englands Mercury Prize. När Debby nyligen besökte Stockholm gick hon hem till Strage för att prata om klubbextas, katolicism och favoritartister som Avril Lavigne, Amy Winehouse, Santigold och The Runaways.

Joey Tempest om att erövra världen

Avsnitt 7

Under en USA-semester upptäckte den tonårige Joakim Larsson från Upplands Väsby att amerikaner inte kunde uttala hans förnamn. När han blev artist kallade han sig därför Joey och tog ett nytt efternamn från Shakespeares "Stormen" som han såg på en hylla i Vilundaskolans bibliotek. 1979 blev han sångare i gruppen Force som tre år senare bytte namn till Europe och vann Rock-SM. Med albumet "The final countdown" blev Europa den största svenska musikexporten sedan Abba. Men framgångarna avbröts tvärt av grunge, skivbolagstrubbel och skatteskulder. Europe splittrades men återförenades på nollnolltalet och gav nyligen ut den Klas Åhlund-producerade singeln "Hold your head up". Hemma hos mig pratar Joey Tempest bland annat om Lucio Fulci-rysaren som inspirerade en av Europes bästa låtar, om Swedish Metal Aids välgörenhetslåt "Give a helpin' hand" som blev hans första guldskiva, om den frifräsande managern Thomas Erdtman och om huruvida Kurt Cobain skrev "Who the fuck is Joey Tempest?" på en vägg i Los Angeles.

Within Temptation om krig

Avsnitt 6

Sharon den Adel har i 27 år sjungit i det holländska symfonimetalbandet Within Temptation. Hon har blivit känd för sin mäktiga röst, sitt politiska engagemang och sina överdådiga klänningar som hon designar själv. Nyligen gav bandet ut sitt åttonde album "Bleed out" där Sharon i flera låtar sjunger om kriget i Ukraina. Within Temptation har spelat där och hoppas kunna återvända (några spelningar i Ryssland, där de har många fans, lär det däremot inte bli förrän Putin störtats). I nya "Hemma hos Strage" pratar Sharon om sin globetrottande barndom, om åren i Indonesien, om att inspireras av balinesisk dans, om hur hon och maken Robert Westerholt (gitarrist i Within Temptation) blev kära som tonåringar, om att vilja bli sångerska efter att ha hört Olivia Newton-John, om att diskutera hamburgare med idolen Peter Steele från Type O Negative och om AI-programmet som råkade lägga till Darth Vader i deras Ukraina-video "Wireless".

Bret Easton Ellis om tonårsminnen

Avsnitt 5

För första gången på 157 avsnitt gästas "Hemma hos Strage" inte av en musiker, även om Bret Easton Ellis faktiskt spelade keyboard i tre band när han gick på college. Det är som författare till böckerna "Less than zero", "American psycho", "Glamorama" och nya "Skärvorna" han blivit världsberömd. Strage hälsade på Bret i hans lägenhet på 13th Street i New York för ganska exakt 25 år sedan. Nu kommer Bret till Kungsholmen och pratar om tidens flykt, om kristallklara tonårsminnen, om att dölja sin sexualitet i high school och samtidigt dejta skolans snyggaste tjej, om att förtjusas av Kim Wildes likgiltiga perfektion i "Kids in America"-videon och vilja skriva på samma sätt, om hur det är att leva med en oerhört woke generation Y-pojkvän och om hur mycket som är sant i de depraverade skildringarna av en uppläsningsturné i boken "Lunar Park", där han röker crack och blir attackerad av en hund efter att ha försökt få den att "gå ner" på ett medvetslöst fan (spoilervarning: "Everything happened!").

Deportees om EMO & World of Warcraft

Avsnitt 4

Bröderna Peder och Anders Stenberg växte upp i byn Vindeln norr om Umeå. De sveptes med av nittiotalets hardcorevåg och fortsatte sedan med att spela emo, funk och indie innan de för 20 år sedan bildade Deportees. Deras smäktande rock blev en omedelbar framgång och i våras kom sjunde albumet "People are a foreign country" där Peder sjunger duett med Sarah Klang. Hemma hos Strage pratar bröderna om hur de blev straight edge ("Jag var tolv, det var inte så stor grej att inte dricka", minns Anders), om demonstrationer på McDonalds i Umeå, om konflikter med raggare, om konflikter med hardcoresnobbar, om Peders doktorsavhandling i etnologi på temat "World of warcraft", om när han stampade på en ros som han fick av Olof Dreijer från The Knife, om Anders turnéer som gitarrist åt Lykke Li och om huruvida Deportees är det nya Blink-182 eftersom trummisen Thomas Hedlund är mer känd än resten av bandet.

Page om vänskap & synthromantik

Avsnitt 3

Malmösyntharna Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko träffades utanför ett högstadiedisco i Limhamn när hon var 15 och han 18. Eddie hade blonderat hår, solglasögon och en orange overall som han skrivit "DEVO" på. "Honom måste jag prata med", tänkte Marina. De blev ihop och var ett par i ett år och tre månader. Deras vänskap, och bandet som de startade tillsammans, har hållit desto längre: 43 år. Hemma hos Strage pratar Page bland annat om hur knäckt Eddie blev när han upptäckte att Silicon Teens inte var ett riktigt band, om klassikern "Dansande man" som de spelade väldigt snabbt i TV i början av åttiotalet (programtiden höll på att ta slut), om kärleken till Gary Numan och Fad Gadget, om varför Eddie inte sjunger på skånska, om nya albumet "En ny våg" och om bilolyckan som var nära att kosta dem livet

Inge Johansson om tajta jeans

Avsnitt 2

Inge Johansson växte upp i Kågedalen (området norr om Skellefteå som många fortfarande förknippar med den skandalösa boken "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" av Nikanor Teratologen). Som 20-åring blev han basist i The (International) Noise Conspiracy, bandet som Dennis Lyxzén startade efter Refused. De fick stora framgångar på andra sidan Atlanten, gjorde 773 spelningar och fick två album producerade av Rick Rubin innan de splittrades. Inge Johansson har också spelat i Totalt Jävla Mörker, Against Me! och soloprojektet Gatuplan som nyligen gav ut sitt andra album. Hemma hos Strage pratar han om att hamstra tajta jeans, om att spela live med Rancid, om tonårscrushen som skaffade barn med en moderat och om den eviga kärleken till Black Sabbath.

Danko Jones om Trauman

Avsnitt 1

Danko Jones kommer från Toronto. Sedan 1996 är han vokalist och gitarrist i en trio som han döpt efter sig själv. Hemma hos Strage pratar han om nya albumet "Electric sounds", om att bearbeta trauman genom att göra arg musik, om hans första punkband 3 Reasons To Puke, om att extrajobba i en porrbutik, om att hyllas av Keith Richards, om att göra en video med Lemmy och Ralph "Karate Kid" Macchio, om föräldrarna som fortfarande vill att han ska bli akademiker, om sin livslånga kärlek till Kiss och om den gången hans pappa bröt sönder hans exemplar av "Alive!". Danko Jones börjar också att gråta tre (nästan fyra) gånger under inspelningen – bland annat när han lyssnar på Neil Youngs "Old man".

Bob Hund om demokrati och förvirring

Avsnitt 12

I 32 år har Bob Hund gjort ljuvligt panikslagen indierock. Nu är de aktuella med EP-skivorna "Drömmen är en råvara" och "Verkligheten är en raffinerad produkt" – samt med boken "Nybörjartur livet ut" som ges ut i september. Hemma hos Strage pratar sångaren Thomas Öberg och gitarristen Conny Nimmersjö bland annat om sin absoluta banddemokrati ("ingen får sin vilja igenom, alla är missnöjda hela tiden"), om kärleken till Kraftwerk, om hur "I stället för musik: förvirring" inspirerades av en Sjostakovitj-sågning i Pravda, om läkaren som ville skicka Thomas till psykakuten, om det engelskspråkiga sidoprojektet Bergman Rock som ingen (allra minst bandmedlemmarna) älskade och om varför det ofärdiga och misslyckade (som Iggy Pops "Zombie birdhouse") är mer inspirerande än det fulländade och perfekta.

Robert Johnson om boxning & skivaffärer

Avsnitt 11

Till skillnad från sin amerikanske namne sålde Robert Johnson från Solna aldrig sin själ till Satan för att bli framgångsrik. Kanske borde han ha gjort det. "Fy fan vad det har gått dåligt", säger han hemma hos Strage när han sammanfattar sina 30 år i det fuzzade, instrumentala surf-garage-punk-bandet Robert Johnson and Punchdrunks. Han pratar också om varför han äger 58 exemplar av Jerry Lee Lewis album "Live at the Star Club", om när han slutade med musiken och sålde sin fina Bo Diddley-gitarr till Dregen, om när han ångrade sig och köpte tillbaka den, om varför han har tatuerat en bild av den amerikanska protosynthduon Suicide på bröstet, om hur det kändes att hyllas av Iggy Pop och om när han som taxichaufför skjutsade Johnny Thunders gitarr från Arlanda till Hägerstensåsen. Dessutom dissar han skandalöst nog Strages idoler Quentin Tarantino och Daft Punk!